Schack på snubbliga ben

     Ur Aron Nimzowitsch "Die Blockade" / "The Blockade" (1925)  Nimzowitsch inleder sin bok "Blockaden" med att konstatera att "Det är vanligt, åtminstone bland mästare att blockera en fribonde, men det har till min kännedom aldrig gjorts en ansats att försvara denna företeelse utifrån en teoretisk bas" . Därefter fortsätter han med " för att bättre förstå detta problem kan man börja med att dyka ner i böndernas stora lust att expandera, att storma framåt"  och följande exempel ges: Exempel 1: A. Nimzowitsch - Amatör (Riga, 1910) (Notera att denna match spelades med handikapp där Nimzowitsch startade utan damtorn och med tornbonden på a3 istället för a2)  1.e4 e5  2.Nf3 Nc6  3.Bc4 Bc5 4.c3 Nf6  // d6 hade varit bättre för att försvara centrum    5.d4 exd4  6.cxd4 Bb6 // en död bonde kan inte fortsätta avancera  7.d5 Ne7 // Bondens tendens att avancera beror delvis från önskan att demobilisera fienden. OCH intentionen...

Som en del i att återbekanta mig med schack tänkte jag det vore trevligt att gå igenom några mästarpartier. Dagens match utspelade sig i Zürich 1934 mellan Alexander Aljechin (i anglosaxisk literatur oftast benämnd med sin franska stavning: Alekhine) som vit och Emanuel Lasker på andra sidan brädet. Damgambit  1.d4 d5  2.c4 e6  3.Nc3 Nf6  4.Nf3 Be7  5.Bg5 Nbd7  6.e3 O-O  7.Rc1 c6  8.Bd3 dxc4  9.Bxc4 Nd5  10.Bxe7 Qxe7  11.Ne4 N5f6  12.Ng3 e5  13.O-O exd4     Spelöppningen bjuder inte på några större sammandrabbningar, Lasker angriper tillslut vits centrumbonde. 14.Nf5 Qd8  15.N3xd4 Ne5 16.Bb3 Bxf5  17.Nxf5 Qb6    Lugnet före stormen? Fram tills nu har öppningen följt dåtida praxis. Enligt Euwe var 17 .. g6 ansett som utjämnat av expertisen. Nutida bedömare - dvs Stockfish 19 verkar hålla med de gamla mästarna. Men Lasker spelade som sagt Db6. Hur svarade Aljechin? Hur skulle ni ha spe...

Vad är syftet med denna blogg? Varför finns den? Vad kan man förväntas hitta här?  Ja, sanningen är att den uppstod tämligen impulsivt, i stundens ingivelse kan man säga. Jag gillar att föra logg på saker och ting, men istället för att göra det i form av filer som kommer att ligga och damma på min lokala hårddisk - varför inte istället göra det i bloggform? Rent lagringsmässigt torde bloggmediet ha större chans att överleva än lokalt lagrat - men utöver det finns det ytterligare fördelar. Vem vet, kanske hittar någon annan själ "i sina bästa år" hit, kanske tillochmed någon som försöker klura ut de sextiofyra rutornas mysterier? Det vore väl utomordentligt trevligt om man isåfall kunde utbyta tankar och erfarenheter!  Min initiala tanke är att använda bloggen som en slags levande arkiv där jag kan slänga upp relevanta saker från min resa. Planer, partianalyser, bokrecentioner, framgångar och motgångar eller bara grubblerier och betraktelser. Vi får väl se vad hän det bär....

Ja, så löd frågan jag tämligt nyligen ställt mig själv, vidare är det just den frågan som jag empiriskt tänkte försöka bena vidare i och samtidigt här på bloggen dela mina tankar och umbäranden.  När man är snart 50 år fyllda, finns det då chans att lära sig spela schack?  Hur kommer det sig att man ställer sig just den frågan? Ja, för undertecknad bestod startskottet i att jag och min yngsta dotter gick förbi ett gigantiskt schackspel på semestern (ni vet et sånt där som är flera meter x flera meter stort och där rutorna är färglagda direkt på betongplattorna) och hon ville genast spela detta stora spel. Min initiala reflexmässiga och något förvånande tanke var "Nej, vi lägger oss vid poolen istället", men tack och lov kickade pappa-algoritmen genast in och min mun svarade "Ja självklart gumman!". Det höll nästan på att resultera i en pinsam situation då jag fick gräva i mina djupaste minnesvalv för att komma ihåg hur pjäserna skulle stå. Efter några minuters stöka...