Schack på snubbliga ben

 Francois Andé Philidor (1726-1795) var förutom en kompositör som levde under upplysningstiden en hejdundrande begåvad schackspelare. Han var inte bara överlägset starkare än sina dåtida landsmän, han bidrog även till att avancera kunskapen och den teoretiska behandlingen av schack. Hans bok " Analyse du jeu des Échecs " från 1749 blev en riktig kioskvältare som ungefär 100 år senare hade tryckts i hela 70 editioner med översättningar till engelska, spanska, tyska, ryska och italienska.   Första sidan ur Philidors avhandling med ett porträtt på författaren själv  Som schack-teoretiker var kanske hans främsta bidrag till förståelsen av schack hans insikt hur viktiga böndernas roll är för att nå framgång i ett parti. Han skriver:  "My main purpose is to gain recognition for myself by means of a new idea of which no one has conceived, or perhaps has been unable to practice; that is, good play of the pawns; they are the soul of chess: it is they alone that determine the ...

 I det sista exemplet i Nimzowitsch artikel "Die Blockade" definerar han begreppet "Kvalitativ majoritet". Emedan en kvantitativ majoritet är enkelt att objektivt bedöma då vem som helst kan se att tre bönder är fler än 2 så är en kvalitativ majoritet en mer subjektiv bedömning.  Exempelparti: Aron Nimzowitsch - Jacob Bernstein, Karlsbad 1923 1. Sf3           Sf6 2. d4           d5 3. c4           e6  4. Sc4           Le7 5. e3           0-0 6. a3           a6 7. c5           c6 8. b4           Sd7 9. Lb2           Dc7 10. Dc2           e5 11. 0-0-0           e4     Här är partiet i ett läge då vit har en subjektiv majoritet på damfl...

 Nu skall vi kika på ett exempel som Nimzowitsch ger misslyckandet av etablera en blockad straffar sig genom fritt spel Exempelparti:  Svend Kinch - Aaron Nimzowitsch, Köpenhamn 1924 1. d4           f5 2. e4           fxe4 3. Sc3           Sf6 4. Lg5           Sc6   "Här tog Kinch intressant nog springaren och gjorde partiet till en vanlig gambit."  5. Lxf6           exf6 6. Lc4           f5 7. Se2  Sh3 hade varit bättre enl. Nimzowitsch 7...          Sa5!   8. Lb3           Sxb3 9. axb3           Dg5     I denna position skulle vit kunna ha blockerat bondemajoriteten på kungsflygeln, kanske genom g3 tillsammans med en pålle på f4. (T.ex. 10.g3 Le7 11.Sf4 0-0 12. Dd2 d6 13.0-0-0 och...

 I detta exempel från samma turnering (Köpenhamn, 1924) visar Nimzowitsch på elasticiteten hos den blockerande pjäsen.   Exempelparti     Vit: Aron Nimzowitsch, Svart: Allan Nilsson  Vits position är bättre här pga följande två svagheter. Bonden på A5 (Borde stå A6?) paralyserar svarts båda torn, samt bonden på D5 som passiviserar svarts kung. Nimzowitsch stipulerar att vit bör nyttja sin större rörlighet kungen kan uträtta nyttiga aktiviteter på kungsflygeln, men "hur skall de vita tornen behandlas? Skall de ta kommando över f-linjen? Då hotar svart att avancera a-bonden och i sålunda bli kvitt sin en svaghet - och skapa en fribonde. Om vit skulle nyttja ett torn som blockerare på A5, vad skulle då det andra tornet kunna uträtta på f-linjen?" 33. Ta5             Kc6 34. Kf2            Kb7 35. Tf1           Kc6 36. Tf6   Vit kung och ena torn står i attackpos...

  Studie av en centermajoritet   I följande exempel kan vi precis som vid andra majoriteter, hot om att skapa en fribonde. Förutom detta man skönja att svarts kung står inför en attack antingen genom kilformation, öppnande av nya linjer samt demobilisering.     Förutom skapande av fribonde genom e6 så hotas också kilbildning ned f6.  Med en kilformation på f6 och efter svarts svar g6 så är den rockerade kungen tämligen avskuren från sina övriga styrkor. Svarts aktivitet på 7e raden är dessutom försvagad då viktiga försvarspunkter nekas av bonden. För att skydda sig mot detta spelar svart f6, vilket låter vit att skapa en fribonde på e6.  Nimzowitsch summerar detta med att "lätt att konstatera att det inte är eftersträvansvärt för svart att låta två vita bönder in på den 5e raden, de skulle ha stoppats på 4e raden".    Exempelparti: Nimzowitsch - Giersing, Nordic Master Tournament, 1924  Efter 57 drag är följande position nådd. Svart har ...

 Som jag skrev i inlägget om "Studie: Bönders expansionslust II" ( Se här ) så tyckte jag att det var lite lustigt att Nimzowitsch inte nämner promoveringen av bondepjäsen som en viktig underliggande drivkraft till bondens expansionslust. En teori till detta skulle kunna vara att det sättet att värdera material inte ännu tagits i bruk, man skulle t.ex. kunna tänka sig att det statistiska underlaget ännu var tämligen skralt då det på 20-talet då  ännu inte existerade några "Schackdatabaser" i modern mening utan man istället fick förlita sig på publicerade ströpartier från diverse tidsskrifter.  Efter att ha undersökt denna sak närmre har jag dock vederlagt denna teori då jag  i Capablancas "Chess Fundamentals" en sektion om just detta. Under  pjäsernas relativa värde , skriver han: ".. There is no complete and accurate table for all of them and the only thing to do is to compare the pieces separately" .  Vidare skriver han "For all general th...

 I nästa del i boken "Blockaden" avhandlar Nimzowitsch begreppet bondemajoritet. Exempel 1   I detta diagram åskådliggörs en bondemajoritet där vit har tre bönder mot svarts två bönder på kungsflygeln. En sådan uppställning måste resultera i en fribonde. Ingen är i detta läget en fribonde men en av dem är mindre begränsad än de andra - bonden på f-linjen. Den är ämnad att bli fribonde och är således en "Kandidat". "Den bonde i en bondemajoritet som saknar opponent skall således ges en akademisk titel - Herr Kandidat".    Kandidaten har i detta förkörsrätt, inte bara strategiskt utan även pga artighet. Denna bonde skall leda avancemanget framåt (f4-f5) därefter (g4-g5) och sedan f6. Exempel 2     Står dock svarts bönder uppställda som i exempel 2 skall avancemanget ske som följer f4, g3, h3, g4 och f5. Nimzowitsch konstaterar att många svagare spelare dock börjar med g-bonden, detta måste undvikas eftersom man då kastar bort fördelen med en bondemajorit...

 .. Fortsättning, (Del I här: https://schackpasnubbligaben.blogspot.com/2026/09/studie-blockad-bonders-expansionslust.html  )  Nimzowitsch konstaterar att en blockerande pjäs, förutom kravet att blockera i regel står rätt så bra till. Förutom att den är skyddat mot frontalagrepp så är den ofta en strålande utpost på en tornlinje. För det tredje så behåller en blockerande pjäs tillräcklig elasticitet för att snabbt kunna flytta "till en annan del av slagfältet".    Nimzowitsch använder ovanstående diagram för att åskådliggöra konceptet "förstärkt ruta " där d4 förutom att den är en blockeringsruta till svarts d5-bonde så är den också "förstärkt" av den vita bonden på e3. Enligt Nimzowitsch så är det endast bönder som kan göra en ruta till förstärkt, inte andra pjäser. Ruta d4 är blockadrutan som i detta fallet även är förstärkt av bonden på e3. På så vis blir d4 en strategiskt viktig ruta på två sätt. I samma stycke beskriver Nimzowitsch också konceptet ...

 Vad händer när man tar en paus från schackspelande under en längre period? Jag har tänkte att jag skulle notera ett par saker utifrån min empiriska n=1 erfarenhet att ta en paus multipla decennier.   Jag har nu varit tillbaks i schackets värld i över en månad och innan det går för lång tid vill jag göra en självskattning. Det kan vara kul att följa upp längre fram.  En pjäs från förra årtusendet, typ 1998 Metod:   Jag väljer några områden utifrån vad jag själv reagerat på. Därefter sätter jag en siffra från 1-5 där jag tycks befinna mig, där "1" betyder väldigt långt bort från tidigare nivå, och "5" betyder i det närmaste oförändrat. Denna skala är med andra ord ingen absolut skala utan den utgår helt och hållet från mig själv.   Spelöppningar: 1  Hjärncellerna som sysselsatte sig med att komma ihåg spelöppningar verkar ha emigrerat till ett varmare land. Detta var det bland det första jag noterade. Med djup koncentration lyckades jag komma ihåg ...