Fortsätt till huvudinnehåll

Studie: Blockad & Bönders expansionslust

 

 

 Ur Aron Nimzowitsch "Die Blockade" / "The Blockade" (1925)

 Nimzowitsch inleder sin bok "Blockaden" med att konstatera att "Det är vanligt, åtminstone bland mästare att blockera en fribonde, men det har till min kännedom aldrig gjorts en ansats att försvara denna företeelse utifrån en teoretisk bas" .

Därefter fortsätter han med "för att bättre förstå detta problem kan man börja med att dyka ner i böndernas stora lust att expandera, att storma framåt" och följande exempel ges:

Exempel 1: A. Nimzowitsch - Amatör (Riga, 1910)

(Notera att denna match spelades med handikapp där Nimzowitsch startade utan damtorn och med tornbonden på a3 istället för a2)

 1.e4 e5 

2.Nf3 Nc6 

3.Bc4 Bc5

4.c3 Nf6  // d6 hade varit bättre för att försvara centrum 

 

5.d4 exd4 

6.cxd4 Bb6 // en död bonde kan inte fortsätta avancera 

7.d5 Ne7 // Bondens tendens att avancera beror delvis från önskan att demobilisera fienden. OCH intentionen att storma framåt för att skapa utrymme/ linjer bakom sig SAMT slutligen, möjligheten för avancerande bondar att skapa en kil.  

8.e5  // böndernas lust (särsklit centrumbönder) att expandera är så stor att den kör över den viktiga principen om utveckling! 

8...Ne4 

9.d6 cxd6

10.exd6 Nxf2 

11.Qb3 Nxh1 

12.Bxf7+ Kf8 

13.Bg5  1-0

 

Nimzowitsch konstaterar att "Bonden på d6 spelar huvudrollen i denna ställning men det var den skapade kilen i bondemarchen som vann matchen."

SUMMERING: De fundamentala motiven för bönder att avancera i centrum är 

a) demobilisering av motstånd 

b) öppnande av linjer 

c) skapande av kilformation 

 Han går sedan vidare med att behandla fribonden. "Emedan det verkar svårt att i förlängningen hindra ett fritt center så är det mycket lättare att blockera en fribonde" det är också lättare att sätta upp ett antal regler för det sistnämnda. Varför? Ett fritt (mobilt) center är bara ett exempel på "bondemajoritet". Teoretiskt kan vi prata om bondemajoritet i centrum men det finns inget som hindrar oss ifrån att prata om bondemajoritet på flankerna, men om fritt centrum är ekvivalent med bondemajoritet då skulle ett sätt att motarbeta ett fritt center behöva klarlägga följande processer:

1) Hur funkar bondemajoritet?

2) Hur skapas en fribonde ur en sådan majoritet?

3) Hur försvarar man mot en sådan majoritet?

4) Vad är anledningen till den större styrkan i en centermajoritet?

5) Medel mot en centrummajoritet 

Innan dessa frågor behandlas så går Nimzowitsch vidare med att lägga fribonden under luppen eftersom "Fribonden är en utkristalliserad produkt av en bondemajoritet och är således lättare att förstå än den mer elastiska och komplicerade bondemajoriteten".

Exempel 2:  Typisk Fribonde

Svart har en fribonde. Denna fribonde är hans stolthet och glädje och därmed något som är naturligt att försvara (Nf6 & Lb7). 

 

 Nu ställer Nimzowitsch frågan "Räcker det att vit hindrar fribonden med sina pjäser på b3 och f2?"

 Svar: Mot bondens stora expansionslust räcker inte milda motmedel som att hindra från distans. Skulle bonden vandra nedåt och fällas av någon av vits pjäser så öppnas en linje från Löparen till vits kung, tornet får en öppen linje och svarts Springare ges en ytterligare central ruta. Nimzowitsch skriver skämtsamt att "Fribonden är en sådan farlig brottsling att det inte räcker med att den bevakas på distans utav polisen, nej denne man skall i fängelse och förnekas sin frihet genom Sd4!"

 Förutom de strategiska anledning ovan ges också ett ytterliga skäl "Optimism", i Schack är det av psykologisk vikt att glädjas av varje liten fördel, det är optimismen som ger oss styrka att söka lösningar i de mest förtvivlande situationer. En fribonde hos motståndarsidan är en stor källa till oro, men i detta mörker finns en strimma av ljus. En blockerande pjäs är skyddad från attacker rakt framifrån och blockeringsrutor är på så vis utmärkta utposter.

 

En glad häst. 

 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Reflektioner över Bönders expansionslust och Nimzowitschs förklaringsmodell av densamma

 Som jag skrev i inlägget om "Studie: Bönders expansionslust II" ( Se här ) så tyckte jag att det var lite lustigt att Nimzowitsch inte nämner promoveringen av bondepjäsen som en viktig underliggande drivkraft till bondens expansionslust. En teori till detta skulle kunna vara att det sättet att värdera material inte ännu tagits i bruk, man skulle t.ex. kunna tänka sig att det statistiska underlaget ännu var tämligen skralt då det på 20-talet då  ännu inte existerade några "Schackdatabaser" i modern mening utan man istället fick förlita sig på publicerade ströpartier från diverse tidsskrifter.  Efter att ha undersökt denna sak närmre har jag dock vederlagt denna teori då jag  i Capablancas "Chess Fundamentals" en sektion om just detta. Under  pjäsernas relativa värde , skriver han: ".. There is no complete and accurate table for all of them and the only thing to do is to compare the pieces separately" .  Vidare skriver han "For all general th...

Studie: Blockad & Bondemajoritet

 I nästa del i boken "Blockaden" avhandlar Nimzowitsch begreppet bondemajoritet. Exempel 1   I detta diagram åskådliggörs en bondemajoritet där vit har tre bönder mot svarts två bönder på kungsflygeln. En sådan uppställning måste resultera i en fribonde. Ingen är i detta läget en fribonde men en av dem är mindre begränsad än de andra - bonden på f-linjen. Den är ämnad att bli fribonde och är således en "Kandidat". "Den bonde i en bondemajoritet som saknar opponent skall således ges en akademisk titel - Herr Kandidat".    Kandidaten har i detta förkörsrätt, inte bara strategiskt utan även pga artighet. Denna bonde skall leda avancemanget framåt (f4-f5) därefter (g4-g5) och sedan f6. Exempel 2     Står dock svarts bönder uppställda som i exempel 2 skall avancemanget ske som följer f4, g3, h3, g4 och f5. Nimzowitsch konstaterar att många svagare spelare dock börjar med g-bonden, detta måste undvikas eftersom man då kastar bort fördelen med en bondemajorit...

Introduktion - Kan man börja spela Schack i medelåldern?

Ja, så löd frågan jag tämligt nyligen ställt mig själv, vidare är det just den frågan som jag empiriskt tänkte försöka bena vidare i och samtidigt här på bloggen dela mina tankar och umbäranden.  När man är snart 50 år fyllda, finns det då chans att lära sig spela schack?  Hur kommer det sig att man ställer sig just den frågan? Ja, för undertecknad bestod startskottet i att jag och min yngsta dotter gick förbi ett gigantiskt schackspel på semestern (ni vet et sånt där som är flera meter x flera meter stort och där rutorna är färglagda direkt på betongplattorna) och hon ville genast spela detta stora spel. Min initiala reflexmässiga och något förvånande tanke var "Nej, vi lägger oss vid poolen istället", men tack och lov kickade pappa-algoritmen genast in och min mun svarade "Ja självklart gumman!". Det höll nästan på att resultera i en pinsam situation då jag fick gräva i mina djupaste minnesvalv för att komma ihåg hur pjäserna skulle stå. Efter några minuters stöka...