Fortsätt till huvudinnehåll

Självskattning: Resultat av speluppehåll

 Vad händer när man tar en paus från schackspelande under en längre period? Jag har tänkte att jag skulle notera ett par saker utifrån min empiriska n=1 erfarenhet att ta en paus multipla decennier. 

 Jag har nu varit tillbaks i schackets värld i över en månad och innan det går för lång tid vill jag göra en självskattning. Det kan vara kul att följa upp längre fram. 

En pjäs från förra årtusendet, typ 1998

Metod:  Jag väljer några områden utifrån vad jag själv reagerat på. Därefter sätter jag en siffra från 1-5 där jag tycks befinna mig, där "1" betyder väldigt långt bort från tidigare nivå, och "5" betyder i det närmaste oförändrat. Denna skala är med andra ord ingen absolut skala utan den utgår helt och hållet från mig själv.

  Spelöppningar: 1

 Hjärncellerna som sysselsatte sig med att komma ihåg spelöppningar verkar ha emigrerat till ett varmare land. Detta var det bland det första jag noterade. Med djup koncentration lyckades jag komma ihåg vits tre första drag på italiensk och spansk öppning, och sedan tog det tvärstopp, det är nästan att jag ångrar att jag vald en skala på ett till fem för denna kategori känns som att den förtjänar en nolla. När vi i ungdomsåren spelade så lade vi en hel del tid på öppningar (Troligtvis alldeles _för_ mycket tid, om man skall vara ärlig), vi visade varandra fällor och liknande och dök gladerligen ner i allsköns varianter som man kunde nyttja för att boosta sin rating på CHESS.NET. All denna kunskap verkar dock hjärnan ha klassificerat som onödig information för den verkar som bortblåst. 

 Som tur är så verkar kunskapen om öppningsprinciper vara intakta så genom lite tankemöda kan jag ändå navigera mig fram genom öppningen utan att gå alltför svårt på grund.

 Jag har valt att se detta faktum som något positivt och som en möjlighet att ta tillfället i akt att välja en repertoir som jag tror kan vara lite roligare och kanske tillochmed passa mig bättre. När jag spelade förr i tiden så var jag väldigt inställd på att välja optimala linjer - teoretiskt perfekthet och långsiktig säkerhet var ledstjärnan. Om det inte var ett öppningsdrag som skulle kunna gjorts av Anand eller Kasparov då gick det bort! Detta gjorde att t.ex. att jag aldrig spelade några gambits. Det moderna jag tänker helt annorlunda kring detta. Varför välja bort något som ger spännande och varierande matcher?

 Läsa av brädet: 2

Att läsa av brädet känns ovant. Det känns som att det dräller av pjäser överallt och så fort man kollar noga på något ställe så slår tunnelseendet till. Under den ca månad jag varit igång tycker jag mig skönja en blygsam - men signifikant - förbättring, så det finns hopp.

 Tankeprocess & Det aktiva Spelsinnet: 5

 Tack och lov något som verkar vara intakt! Hur man tänker och går tillväga när man spelar själva spelet Schack verkar vara förvånansvärt enkelt att dra sig till minnes, jag antar att man kan dra en paralell till den gamla devisen att "Har man en gång lärt sig cykla..." för det var inga som helst problem att minnas detta. 

Förutom den mentala processen "hur man utför schackspelande" så bakar jag i denna kategori även in de tumregler, principer och strategier som man har att förhålla sig till (och som sagt också verkar ha stannat kvar i minnesbanken).

Tänk att man kunde bli så glad över sin tämligen mediokra förmåga! :-) 

Kalkylering & Visualisering: 1

 Detta är nog den färdighet jag saknar allra mest. Den unga jag var långt ifrån ett kalkyleringsmonster, jag var ingen som sökte vassa taktiska positioner utan trivdes bra med ett mer positionellt och strategiskt spel _men_ jag hade inte heller någon som helst svårighet att visualisera och undersöka varianter när jag spelade, jag bara tittade på brädet och tänkte mig hur pjäserna flyttade runt. Det var inget jag tränade, det krävde inte heller någon speciell tankekraft eller möda utan det kom sig helt naturligt. Nu däremot krävs det åtskillig koncentration för att göra detta och efter bara några drag så börjar bilden bli suddig och svår att hålla kvar. 

Detta är nog också det största frågetecknet som jag inte riktigt vet hur skall tackla. Spelöppningar, slutspelsteori, taktiska kombinationer och annat finns det studiematerial på i drivor, men när man behöver locka fram den lekfulla ungdomliga fantasin - hur går man tillväga då?

Summering 

 Jaha, hur yttrar sig detta då rent konkret kanske man undrar? På det hela taget så går det betydligt långsammare att genomföra varje drag och självklart blir detta tydligt när jag spelar blixtpartier, jag tror hittils inte jag spelat en enda match där jag haft mer tid kvar på klockan än min motståndare när matchen är över. Men jag hoppas och tror att detta kommer att förbättras över tid.

Över och ut! 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Reflektioner över Bönders expansionslust och Nimzowitschs förklaringsmodell av densamma

 Som jag skrev i inlägget om "Studie: Bönders expansionslust II" ( Se här ) så tyckte jag att det var lite lustigt att Nimzowitsch inte nämner promoveringen av bondepjäsen som en viktig underliggande drivkraft till bondens expansionslust. En teori till detta skulle kunna vara att det sättet att värdera material inte ännu tagits i bruk, man skulle t.ex. kunna tänka sig att det statistiska underlaget ännu var tämligen skralt då det på 20-talet då  ännu inte existerade några "Schackdatabaser" i modern mening utan man istället fick förlita sig på publicerade ströpartier från diverse tidsskrifter.  Efter att ha undersökt denna sak närmre har jag dock vederlagt denna teori då jag  i Capablancas "Chess Fundamentals" en sektion om just detta. Under  pjäsernas relativa värde , skriver han: ".. There is no complete and accurate table for all of them and the only thing to do is to compare the pieces separately" .  Vidare skriver han "For all general th...

Studie: Blockad & Bondemajoritet

 I nästa del i boken "Blockaden" avhandlar Nimzowitsch begreppet bondemajoritet. Exempel 1   I detta diagram åskådliggörs en bondemajoritet där vit har tre bönder mot svarts två bönder på kungsflygeln. En sådan uppställning måste resultera i en fribonde. Ingen är i detta läget en fribonde men en av dem är mindre begränsad än de andra - bonden på f-linjen. Den är ämnad att bli fribonde och är således en "Kandidat". "Den bonde i en bondemajoritet som saknar opponent skall således ges en akademisk titel - Herr Kandidat".    Kandidaten har i detta förkörsrätt, inte bara strategiskt utan även pga artighet. Denna bonde skall leda avancemanget framåt (f4-f5) därefter (g4-g5) och sedan f6. Exempel 2     Står dock svarts bönder uppställda som i exempel 2 skall avancemanget ske som följer f4, g3, h3, g4 och f5. Nimzowitsch konstaterar att många svagare spelare dock börjar med g-bonden, detta måste undvikas eftersom man då kastar bort fördelen med en bondemajorit...

Introduktion - Kan man börja spela Schack i medelåldern?

Ja, så löd frågan jag tämligt nyligen ställt mig själv, vidare är det just den frågan som jag empiriskt tänkte försöka bena vidare i och samtidigt här på bloggen dela mina tankar och umbäranden.  När man är snart 50 år fyllda, finns det då chans att lära sig spela schack?  Hur kommer det sig att man ställer sig just den frågan? Ja, för undertecknad bestod startskottet i att jag och min yngsta dotter gick förbi ett gigantiskt schackspel på semestern (ni vet et sånt där som är flera meter x flera meter stort och där rutorna är färglagda direkt på betongplattorna) och hon ville genast spela detta stora spel. Min initiala reflexmässiga och något förvånande tanke var "Nej, vi lägger oss vid poolen istället", men tack och lov kickade pappa-algoritmen genast in och min mun svarade "Ja självklart gumman!". Det höll nästan på att resultera i en pinsam situation då jag fick gräva i mina djupaste minnesvalv för att komma ihåg hur pjäserna skulle stå. Efter några minuters stöka...