Vad händer när man tar en paus från schackspelande under en längre period? Jag har tänkte att jag skulle notera ett par saker utifrån min empiriska n=1 erfarenhet att ta en paus multipla decennier.
Jag har nu varit tillbaks i schackets värld i över en månad och innan det går för lång tid vill jag göra en självskattning. Det kan vara kul att följa upp längre fram.
En pjäs från förra årtusendet, typ 1998
Metod: Jag väljer några områden utifrån vad jag själv reagerat på. Därefter sätter jag en siffra från 1-5 där jag tycks befinna mig, där "1" betyder väldigt långt bort från tidigare nivå, och "5" betyder i det närmaste oförändrat. Denna skala är med andra ord ingen absolut skala utan den utgår helt och hållet från mig själv.
Spelöppningar: 1
Hjärncellerna som sysselsatte sig med att komma ihåg spelöppningar verkar ha emigrerat till ett varmare land. Detta var det bland det första jag noterade. Med djup koncentration lyckades jag komma ihåg vits tre första drag på italiensk och spansk öppning, och sedan tog det tvärstopp, det är nästan att jag ångrar att jag vald en skala på ett till fem för denna kategori känns som att den förtjänar en nolla. När vi i ungdomsåren spelade så lade vi en hel del tid på öppningar (Troligtvis alldeles _för_ mycket tid, om man skall vara ärlig), vi visade varandra fällor och liknande och dök gladerligen ner i allsköns varianter som man kunde nyttja för att boosta sin rating på CHESS.NET. All denna kunskap verkar dock hjärnan ha klassificerat som onödig information för den verkar som bortblåst.
Som tur är så verkar kunskapen om öppningsprinciper vara intakta så genom lite tankemöda kan jag ändå navigera mig fram genom öppningen utan att gå alltför svårt på grund.
Jag har valt att se detta faktum som något positivt och som en möjlighet att ta tillfället i akt att välja en repertoir som jag tror kan vara lite roligare och kanske tillochmed passa mig bättre. När jag spelade förr i tiden så var jag väldigt inställd på att välja optimala linjer - teoretiskt perfekthet och långsiktig säkerhet var ledstjärnan. Om det inte var ett öppningsdrag som skulle kunna gjorts av Anand eller Kasparov då gick det bort! Detta gjorde att t.ex. att jag aldrig spelade några gambits. Det moderna jag tänker helt annorlunda kring detta. Varför välja bort något som ger spännande och varierande matcher?
Läsa av brädet: 2
Att läsa av brädet känns ovant. Det känns som att det dräller av pjäser överallt och så fort man kollar noga på något ställe så slår tunnelseendet till. Under den ca månad jag varit igång tycker jag mig skönja en blygsam - men signifikant - förbättring, så det finns hopp.
Tankeprocess & Det aktiva Spelsinnet: 5
Tack och lov något som verkar vara intakt! Hur man tänker och går tillväga när man spelar själva spelet Schack verkar vara förvånansvärt enkelt att dra sig till minnes, jag antar att man kan dra en paralell till den gamla devisen att "Har man en gång lärt sig cykla..." för det var inga som helst problem att minnas detta.
Förutom den mentala processen "hur man utför schackspelande" så bakar jag i denna kategori även in de tumregler, principer och strategier som man har att förhålla sig till (och som sagt också verkar ha stannat kvar i minnesbanken).
Tänk att man kunde bli så glad över sin tämligen mediokra förmåga! :-)
Kalkylering & Visualisering: 1
Detta är nog den färdighet jag saknar allra mest. Den unga jag var långt ifrån ett kalkyleringsmonster, jag var ingen som sökte vassa taktiska positioner utan trivdes bra med ett mer positionellt och strategiskt spel _men_ jag hade inte heller någon som helst svårighet att visualisera och undersöka varianter när jag spelade, jag bara tittade på brädet och tänkte mig hur pjäserna flyttade runt. Det var inget jag tränade, det krävde inte heller någon speciell tankekraft eller möda utan det kom sig helt naturligt. Nu däremot krävs det åtskillig koncentration för att göra detta och efter bara några drag så börjar bilden bli suddig och svår att hålla kvar.
Detta är nog också det största frågetecknet som jag inte riktigt vet hur skall tackla. Spelöppningar, slutspelsteori, taktiska kombinationer och annat finns det studiematerial på i drivor, men när man behöver locka fram den lekfulla ungdomliga fantasin - hur går man tillväga då?
Summering
Jaha, hur yttrar sig detta då rent konkret kanske man undrar? På det hela taget så går det betydligt långsammare att genomföra varje drag och självklart blir detta tydligt när jag spelar blixtpartier, jag tror hittils inte jag spelat en enda match där jag haft mer tid kvar på klockan än min motståndare när matchen är över. Men jag hoppas och tror att detta kommer att förbättras över tid.
Över och ut!
Kommentarer
Skicka en kommentar