I detta exempel från samma turnering (Köpenhamn, 1924) visar Nimzowitsch på elasticiteten hos den blockerande pjäsen.
Exempelparti
Vit: Aron Nimzowitsch, Svart: Allan Nilsson
Vits position är bättre här pga följande två svagheter. Bonden på A5 (Borde stå A6?) paralyserar svarts båda torn, samt bonden på D5 som passiviserar svarts kung. Nimzowitsch stipulerar att vit bör nyttja sin större rörlighet kungen kan uträtta nyttiga aktiviteter på kungsflygeln, men "hur skall de vita tornen behandlas? Skall de ta kommando över f-linjen? Då hotar svart att avancera a-bonden och i sålunda bli kvitt sin en svaghet - och skapa en fribonde. Om vit skulle nyttja ett torn som blockerare på A5, vad skulle då det andra tornet kunna uträtta på f-linjen?"
33. Ta5 Kc6
34. Kf2 Kb7
35. Tf1 Kc6
36. Tf6
Vit kung och ena torn står i attackposition, medans blockerar-tornet är redo att manövreras över till f-linjen om det skulle behövas. Vits torn behöver bara bry sig om ett av de svarta tornen, vit har dock en fördel då det kontrollerar f-linjen samt kan få understöd av sin kung. Fighten om f-linjen står om kampen för ingången f6, f7 eller f8.
36.... Te7
37. h4 Ta7
38. h5 Te6
39. Tf8
Ingång erhållen. Nimzowitsch skriver att hans initiala plan var h6, och om svart hade spelat 38...h6 skulle han spelat Ke4 följt av g4 och g5.
39... g6
40. h6 g5
41. Tb8 Kc7
42. Tb5 Th6
43. Ta4 Tf6
44. Ta5 Kc8
45. Kg4 h6
46. Ta2 Tf7
47. Txa6 ... och vann efter 54 drag
Vit på väg mot 1 - 0
Tillägg:
Klicka här för hela partiet på chessgames.com
Kommentarer
Skicka en kommentar