.. Fortsättning, (Del I här: https://schackpasnubbligaben.blogspot.com/2026/09/studie-blockad-bonders-expansionslust.html )
Nimzowitsch konstaterar att en blockerande pjäs, förutom kravet att blockera i regel står rätt så bra till. Förutom att den är skyddat mot frontalagrepp så är den ofta en strålande utpost på en tornlinje. För det tredje så behåller en blockerande pjäs tillräcklig elasticitet för att snabbt kunna flytta "till en annan del av slagfältet".
Nimzowitsch använder ovanstående diagram för att åskådliggöra konceptet "förstärkt ruta" där d4 förutom att den är en blockeringsruta till svarts d5-bonde så är den också "förstärkt" av den vita bonden på e3. Enligt Nimzowitsch så är det endast bönder som kan göra en ruta till förstärkt, inte andra pjäser. Ruta d4 är blockadrutan som i detta fallet även är förstärkt av bonden på e3. På så vis blir d4 en strategiskt viktig ruta på två sätt.
I samma stycke beskriver Nimzowitsch också konceptet "halv-passerad bonde" eller halvfribonde. En halvfribonde är en bonde som inte har en opponerande bonde på samma fil men som har en bonde framför sig på en närliggande fil. Jag frågade IM Thomas Engqvist om detta och fick följdande belysande förklaring:
"Anledningen till att Nimzowitsch kallar en isolerad bonde på d5 för en halvfribonde är att det inte finns någon vit d-bonde framför den isolerade bonden – alltså på d2, d3 eller d4.
Däremot, om det exempelvis står en vit bonde på e3, är bonden på d5 inte en fribonde i traditionell mening. Nimzowitsch går emellertid ett steg längre i sitt resonemang. Han menar att det kan finnas taktiska och positionella orsaker till att man vill expandera med bonden till d4, och då fungerar den i praktiken som en fribonde.
Låt oss tänka oss att svart har spelat den halva fribonden till d4. Samtidigt står en garderad löpare på b7 och hotar en vit dam på f3. Damen måste då flytta, och svart kan i nästa drag spela d4–d3. På d3 har bonden blivit en äkta fribonde."
Det är lätt att förledas att tro att en blockerad bonde bara är en lokalt begränsad företeelse, dvs en stoppad bonde. Denna uppfattning menar Nimzowitsch saknar djup, i realiteten så drabbas ett helt komplex av motståndarpjäser av detta, utrymme att manövrera begränsas och ibland kan t.o.m. paralys uppstå bakom den blockerade bonden.
I detta franska exempel kan man notera att svarts bönder på d- och e-linjen rejält blockerade och därmed fortplantas denna låsning till hela damflygeln. Svarts torn och löpare är fångar i sitt eget hem. Hade vit haft en bonde på h-linjen skulle det troligtvis resultera i vinst för vit trots det stora handikappet i material.
Summering:
* Bönders expansionslust är så stor att den kan åsidosätta normala utvecklingsprinciper
* Centrumböndernas motiv att avancera är huvudsakligen, demobilisering (av motståndspjäser), öppnande av (egna) linjer, samt skapande av kilformation.
* Fribönder måste stoppas genom blockad (sättas bakom lås och bom som han uttrycker det). inte bara pga den strategiska fördelen utan även pga psykologi eftersom optimism är en livsviktig ingrediens i ett schackparti.
* En blockeringsruta är en strålande utpost för en häst eller en löpare.
* En förstärkt blockeringsruta har extra stort strategiskt värde.
Egna reflektioner:
Jag kan inte låta bli att notera att Nimzowitsch _inte_ nämner promoverande av en bonden på åttonde linjen över huvud taget i sin avhandling av detta ämne utan endast talar om bondes "inneboende" vilja att rycka framåt. Det är högst intressant! En bonde kan ju potentiellt bli värd nio gånger så mycket om den når till motståndarens hem? Detta borde rimligtvis vara en viktig del av förklaringen till att just en fribonde skall "sättas bakom lås och bom". För varje steg framåt från sitt "frigörande" till den åttonde raden borde bondens aktier stiga exponentiellt. Kanske hade man 1925 inte ännu börjat annamma det sättet att räkna material (löpare, häst = ca 3 bönder, torn=5 bönder,etc etc)? Någon som vet?
Kommentarer
Skicka en kommentar